Det är spännande det där med utseende, personlighet och andras uppfattning av ens personlighet. Vilken inverkan de har på varandra. Hur folk får för- och nackdelar i olika sammanhang, enbart utifrån hur de ser ut. Spännande, men samtidigt ofantligt skrämmande. Hur ens erfarenheter och personlighet formas i samklang med andras uppfattning om ens utseende. Det borde ju inte spela någon roll alls, men har i själva verket en bärande roll.

Kom att tänka på en annan sak, jag har en låtsasfarmor som drabbades av en stroke för några år sedan. Kroppen blev halvsidesförlamad. Ansiktet blev inte helt förlamat, men mer svårhanterligt och hängigt. Hon förändrades till viss del av sin stroke, blev äldre över en natt. Men, den största skillnaden är hennes utseende. Hon ser alltid trött ut, nergången, har börjat prata sluddrigt. Ser ut som om hon är försupen. Och folk runt omkring henne beter sig annorlunda, mer annorlunda än hon själv blivit.
Efter stroken fick hon snabbt plats på ett servicehem och där har hon förfallit ännu mer. Det går snabbt. Givetvis finns det många faktorer som bidrar till hennes försvinnande livslust, men en av dem tänker jag har sin upprinnelse i hennes förändrade utseende, som ändrar folks inställning och bemötande av henne. Vilket i sin tur ger henne en känsla av förlust, av vilsenhet och ensamhet. Nu spånar jag, men...