Gång på gång förvånar jag mig själv.
Jag förvånas över min konsekvens såväl som inkonsekvens.
Hur iskall och stenhård, och hur empatisk och varm jag kan vara.
Förvånad över hur lycklig jag kan känna mig och hur förtvivlad jag kan vara.
Sentimental crap med en - så att säga - självterapeutisk touch.