Jag är så ledsen.
Personen som har betytt mest av allt för mig i mitt liv börjar glida ifrån mig.
Vi träffades på en fest för ett år sen, började dejta, slutade, började igen osv... Fram tills nu har vi träffats från och till, varit ihop, varit kk och vänner. Jag har aldrig riktigt vetat vad jag ska kalla vår relation, men vi har umgåtts mycket, nära. Jag har kallat honom min bästa vän.
Så inser jag plötsligt att det vi har börjar förändras. Jag börjar förändras, vår vänskap är inte längre det den varit. Jag har inget att säga honom och han inget att säga mig. Vi umgås kanske för att vi blivit beroende av varandra. Jag är beroende av honom, samtidigt som jag mår dåligt av vårt umgänge. Jag pendlar mellan ilska och förtvivlan så fort jag träffar honom. Inte särskilt sunt. Men jag vet inte vart jag ska ta vägen utan honom, har ingen annanstans.